Ung vänster marscherar med kommunisterna, igen
I morgon demonstrerar Ung vänster tillsammans med Revolutionär kommunistisk ungdom. Det är ingen slump utan en del av en lång historia. Ett samhälle som minns kommunismens offer kan inte rycka på axlarna.
Fredag 20 november går ungdomar ut i en internationell ungdomsstrejk under parollen ”Fight for our future, not their wars”. I Stockholm samlas demonstrationen kl. 15.00 på Norra Bantorget. Bland arrangörerna finns Ung vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund, och Revolutionär kommunistisk ungdom, ungdomsförbundet till Kommunistiska partiet. Huvudparollen är att ungdomen säger nej till privatisering, upprustning, klimatkris och folkmord.
Det går att ha många åsikter om skolpengar och klimatpolitik. Men det säger något när ett riksdagspartis ungdomsförbund helt obekymrat delar plakat med en organisation som bär ordet kommunistisk i sitt namn. Och det säger ännu mer att nästan ingen höjer på ögonbrynen.
Förklaringen finns i historien. Vänsterpartiet föddes 1917 ur en brytning med Socialdemokraterna, anslöt sig 1919 till Kommunistiska internationalen i Moskva och hette från 1921 Sveriges kommunistiska parti. Från 1967 hette det Vänsterpartiet kommunisterna. Först 1990, när Berlinmuren redan hade fallit och diktaturerna i öst rasade en efter en, tog partiet bort ordet kommunisterna ur sitt namn.
Ungdomsförbundet har samma bana. Det hette Kommunistisk ungdom från 1970-talet fram till 1991. Förbundet odlade under de åren kontakter med kommunistiska ungdomsförbund och revolutionära rörelser runt om i världen, bland dem det chilenska kommunistiska ungdomsförbundet och sandinisternas ungdomsförbund i Nicaragua, och reste till östblocket. När namnet byttes till Ung vänster var argumentet att förbundet inte längre ville förknippas med kommunismen. Motståndarna på kongressen varnade för att namnbytet kunde ses som ett erkännande. Det var just vad det var.
Ett namnbyte är dock ingen uppgörelse. Den som byter etikett men behåller vännerna har inte gjort upp med något. Att Ung vänster i dag demonstrerar sida vid sida med uttalade kommunister visar att gränsen mot den revolutionära vänstern fortfarande är porös.
Varför spelar det roll? För att kommunismen inte är en abstrakt idé ur en lärobok. Den är en av de mest blodiga erfarenheterna i mänsklighetens historia. Gulag, svältkatastrofen i Ukraina, Maos kulturrevolution och Röda khmerernas dödsfält i Kambodja hör till dess verk. Forskarna bakom Kommunismens svarta bok uppskattade antalet döda till omkring hundra miljoner. Bakom siffran finns människor, familjer och hela folk som berövades frihet, tro, egendom och liv.
Europaparlamentet slog 2019 fast att både nazismens och kommunismens brott ska minnas och fördömas. Den insikten har ännu inte riktigt nått svensk offentlighet. Ingen skulle acceptera att ett riksdagspartis ungdomsförbund gick i demonstrationståg med en organisation som kallade sig nationalsocialistisk. Samma självklarhet borde gälla kommunismen. Det handlar inte om att förbjuda åsikter, utan om att samhället inte ska glömma och inte ska normalisera.
Minne är en plikt. Den som vill bevara ett fritt samhälle måste också bevara minnet av vad som händer när friheten avskaffas i jämlikhetens namn. Det är inte en fråga om höger eller vänster. Det är en fråga om anständighet mot dem som inte överlevde.
Därför är det glädjande att det också finns unga som går åt andra hållet. Är du ung och vill motverka att kommunismens arv tvättas rent? Gå med i Ungdom mot kommunism, UMK, som samlar unga i lokala grupper runt om i landet.
Är du inte lika ung längre men vill stödja arbetet för ett samhälle som minns? Bli medlem i Konservativa sällskapet och stöd därigenom Insamlingsstiftelsen för svensk konservatism (ISK).
Redaktionen
Opinionen.se